English, 1855-1919 Painter, wife of William De Morgan. She was a pupil of her uncle, the painter Roddam Spencer Stanhope. In 1873-5 she attended the Slade School of Art, London. While there, she was awarded a Slade scholarship entitling her to financial assistance for three years. The scholarship required that she draw in charcoal from the nude, but she eventually declined it because she did not wish to continue working in this technique, although she excelled in it. She was influenced by the work of the Pre-Raphaelite artists and became a follower of Burne-Jones. In 1877 she first exhibited at the Grosvenor Gallery, London, and continued to show there thereafter. From 1875 she spent several winters in Florence working and studying; some of her work is reminiscent of Botticelli, possibly because of her visits to Florence. She often depicted women in unfamiliar ways though in a manner more in tune with a female perspective.  Related Paintings of Morgan, Evelyn De :. | Portrait of Jane Morris | Hero Awaiting the Return of Leander | Earthbound | Flora | Dawn |
Related Artists:
John Longstaff
Australian war artist, 1862-1941
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Joseph Bidauld
Carpentras(Vaucluse)1758-Montmorency (Val d'Oise)1846 French painter. He was apprenticed in Lyon for six years with his brother Jean-Pierre-Xavier Bidauld (1745-1813), a landscape and still-life painter. Subsequently, they left Lyon to travel together in Switzerland and Provence. In 1783 he moved to Paris, where he met Joseph Vernet (from whom he received valuable advice), Joseph-Siffred Duplessis and Jean-Honor? Fragonard. In 1785 he went to Rome with the assistance of Cardinal de Bernis and his patron, the dealer and perfumer Dulac. He stayed there for five years, travelling through Tuscany, Umbria and Campania and painting such works as Roman Landscape (1788; Basle, Kstmus.). Bidauld was closely involved with the circle of French Neo-classical painters in Rome in the 1780s. He was friendly with Louis Gauffier, Nicolas-Antoine Taunay and especially with Guillaume Lethiere, who became his brother-in-law and with whom he occasionally collaborated. On his return to Paris in 1790 he travelled extensively in France,